Vidar Aronsson, förbundsordförande för Ungdomens Nykterhetsförbund skriver om framtidens civilsamhälle:

När jag som 13-årig liten goss-sopran engagerade mig i allt vad inflytande hette, var jag intressant; någon många vuxna ville vägleda. Hjälpa! De berättade för mig att jag som gick på skola i 2000-talet inte ville engagera mig i seglivat föreningsliv, jag skulle finna mina verktyg i något mer diffust ”nätverk” eller ”referensgrupp” där jag individuellt kunde forma mitt engagemang. Så fel de hade. Det visade sig att jag inte ville ha något annat än traditionellt föreningsliv.

Idén om folkrörelsernas död, som samhällsdebatten ofta skildrar, kan i sig vara bortglömd och död om bara 20 år. Varför?

Mitt resonemang börjar i min egen erfarenhet. Jag kan helt ärligt säga att jag lärt mig mer i mitt arbete i UNF än HELA min skolgång; & vad mycket roligare jag haft. Jag har lärt mig skriva, bokföra, ledarskap, arrangörskap, samhällskunskap, internationella relationer, nationalekonomi, den vetenskapliga grunden, sociala egenskaper, laga mat, köra bil, läsa böcker och framförallt: tro på min egen förmåga!

Paradigmskiften är en inflationsartad beskrivning av samhällsförändring, men jag tror mycket väl att det står inför dörren. Samma sak som hände det industrialiserade Sverige för 20-30 år sedan. Länge var industrins framtid beroende av några få glorifierade personer. De kallades uppfinnare. De var tidens lärda som satte agendan på sortimentet och valfriheten. Näringslivet hade en produktorienterad produktframtagning. När någon uppfunnit en idé som verkade succéartad så hittade man vägar att marknadsföra det. Sedan hände något: några började istället fråga potentiella konsumenter vad de eftertraktade och letade efter. En enkel fråga som skapade obeskrivliga förändringar i hur man formade produktutveckling; en marknadsorinterad sådan.

Något som nu står inför oss?

Jag tror det. Jag tror att vi traditionernas, bildningarnas och strukturernas folkrörelser inte längre kan använda de modeller som innebar att en intellektuell elit står för idéskapandet, som sedan i många led förankradas.

Vi måste våga tänka i nya banor. Vi i UNF kan inte bara låta våra egna medlemar utforma oss, utan potentiella medlemmar måste ha minst lika stor inverkan på hur vi formar oss. Det är på intet sätt en enkel process, men likväl livsavgörande. De frågor som vi nu gemensamt borde ställa oss är blanda annat:

- Vilket språk skall vi använda för att bli förstådda?
- Hur skall vi fånga ”marknadens” behov och formulera verksamhetskoncept?
- Hur skall vi -likt de sociala mediernas revolution- låta gräsrötterna vara en del i formandet av vår essens?

Jag tror stenhårt på folkrörelsens orubbliga förmåga att strukturera. Det kan vi. Nu gäller det bara att mobilisera om strukturernas krafter och arbetssätt, för att kunna bli en framtidens ideell sektor!

Vidar Aronsson
förbundsordförande, Ungdomens Nykterhetsförbund