Christer Leopold driver företaget Voluntarius – Ideella Strategier och skriver om ideell sektor på sin egen blogg. I hans premiärinlägg på Idédebatt skriver han om vikten av att den ideella sektorn organiserar sig:

När politik, media och samhällsforskning bortser från de ideella krafterna blir den ideella sektorn osynliggjord. Sektorn måste enas och själv göra sig synlig.

Den som stiger in i Barnes and Noble i New York –”världens största bokhandel” – finner i dess inre hyllmetervis med böcker om management, marknadsföring, kommunikation, skattefrågor med mera för ”non-profits”.

Jag har haft nöjet att gå igenom detta bokbestånd vid ett par tillfällen och gjort intressanta fynd. Men samtidigt har det varit nedslående att se att så ytterst litet handlat om ideella föreningar. Det är som om sådana inte finns i USA, eller som om de enbart ska ses som enklare varianter av stiftelser.

I Grassroots Associations (2000) lyfter David Horton Smith fram föreningarnas betydelse i USA. Han argumenterar också med kraft mot den felsyn som uppstår när man inom amerikansk forskning och litteratur bara ser stiftelserna och deras frivilliga, men inte föreningarna och deras aktiva. Det är som att använda en karta till stor del täckt av vita fläckar.

Den felsyn Smith pekar på drabbar även oss då just denna forskning allmänt används som referens, eller då amerikanska modeller aningslöst kopieras.

En bidragande orsak till felsynen är bristen på korrekt statistik. Ingen vet hur många föreningar i USA som inte finns i skatteregistret. De som saknar anställda eller har låg omsättning behöver nämligen inte registrera sig. Enligt Smith kan registret innehålla så litet som tio procent av de ideella organisationerna. De nittio procent som står utanför beaktas inte i gängse forskning och litteratur. Därmed är merparten av sektorn osynliggjord.

Finns också i Sverige vita fläckar som hindrar oss från att rätt förstå och uppskatta de ideella organisationerna? Naturligtvis. Kanske är de till och med större än de i USA.

Är det inte så inom politik och media, och inom historia, nationalekonomi och statskunskap till exempel, att de ideella krafternas gångna och framtida betydelse för samhället och dess utveckling ständigt glöms bort eller tonas ner?

På senare år har jag blivit allt mer förundrad över svenska historikers till synes totala ointresse för ideella organisationer. I historieböckerna glöms de oftast bort helt. När de ändå någon gång dyker upp presenteras de inte som sådana. I de få fall där de står i fokus, görs analysen helt utan insikt i hur de fungerar, vilket leder till fel slutsatser.

Jag undrar om inte bristerna i historieskrivning är en av grundorsakerna till att ideella organisationer osynliggörs. Om historikerna visade upp dem i all sin prakt skulle väl knappast övriga samhällsvetenskaper, politiker och media kunna trolla bort dem igen. Dessutom, om vi på allvar vill förstå organisationernas roll idag, måste vi förstå deras historiska roll, vilket Robert Putnam demonstrerat väl i Den fungerande demokratin.

Det är för övrigt ingen brist på viktiga och intressanta frågor för historikerna att besvara. Här några exempel:

I Sverige är det vanligt när man talar om föreningars betydelse för samhälle och demokrati, att hänvisa till folkrörelsernas framväxt på 1800-talet. Men är inte det en politiskt grundad värdering som kraftigt underskattar föreningarnas insatser under tidigare århundraden?

Föreningar nämns på tre svenska runstenar. De fanns alltså innan stat och företag. Vilken roll spelade de? Bidrog de till Sveriges danande? Var vikingaskeppet en förening precis som medeltidens handelsfartyg och 1600-talets piratskepp?

Sverige har idag en internationellt sett starkt ideell sektor. Men mycket talar för att sektorn var lika stark på 1300- och 1400-talen och att den dessutom hade ett betydligt större samhällsinflytande då. Om det stämmer, vilken var dess roll? Hur påverkade den utvecklingen? Slogs den ut av Gustav Wasa? Blomstrade den igen på 1700-talet?

Liknande vita fläckar finns inom andra forskningsområden. Hur troligt är det att stat och näringsliv kommer att hjälpa ideella sektorn att utplåna dem? Måste inte vår sektor snarare ta saken i egna händer, precis som näringslivet gjorde genom att starta Stockholms Handelshögskola?

Det har under senare år tagits stora steg framåt kring att ena sektorn och kring att öka dess kunskapsproduktion och debatt. Sektor3 är ett välkommer bidrag till det senare. Men betydligt mer måste göras. Sektorn måste samlas under ett paraply, inte splittras på många olika.

Under lång tid har ideella sektorn osynliggjorts. Det hänger på oss att göra den synlig igen.

Christer Leopold
Organisationskonsult för ideella organisationer