Gudrun Schyman är talesperson för Feministiskt Initiativ som skriver här om jämställdhet och den ideella sektorn:

I en del samhällsdebatter kan man ju t.o.m. få höra att den går för långt! Jag har alltid förvånats över det påståendet och ställt frågan: – Hur kan vi ha gått för långt när vi inte ens är framme?

Jämställdhet är ett samhälleligt politiskt mål som uttyds; vi ska ha lika mycket MAKT (rättigheter, möjligheter, skyldigheter) att forma våra liv, oavsett om vi är män eller kvinnor. I vilken utsträckning vi har närmat oss det målet framgår av forskning och fakta. Det finns mängder av statistik och tabeller. SCB:s ”Lathund för jämställdhet” är en bra och fick-vänlig kunskapsbank. Tittar vi där så ser vi att Sverige inte är ett jämställdt land. Ett tydligt bevis är att löneskillnaderna i princip är lika stora som för 30 år sedan.

Bristen på jämställdhet, dvs att män har mer makt och inflytande på kvinnors bekostnad, är en maktrelation som finns på alla nivåer i vårt samhälle, inkl i våra egan privata relationer. När det gäller den ideella sektorn ställning blir därför den korrekta frågan: – Vilka uttryck tar sig den rådande könsmaktsordningen här då? Det finns inga ”befriade områden” (när skulle det ha skett, utan att någon märkte det!?) så det är bara att se sig nyfiket omkring och identifiera uttrycken för den bristande jämställdheten. Nästa steg är att diskutera OM man vill göra något åt det, vilket naturligtvis alla borde vilja eftersom alla, i alla fall i retoriken, säger sig vilja ha jämställdhet, och sedan VAD man ska göra åt det.

Det vi vet med säkerhet är att vi aldrig når målet jämställdhet om vi inte inser att det handlar om kunskaper och att de måste användas systematiskt långsiktigt och i organiserad form, överallt.

Gudrun Schyman
Talesperson Feministiskt Initiativ