Damber skriver att vi behöver fler sociala entreprenörer och färre ideella organisationer. Det var länge sedan jag upprörts så över någon som egentligen har helt rätt, men så fel.
Hon menar att ideella organisationer har en negativ klang och att idealitet och frivilligt arbete är en förlegad del av socialt arbete. Jag skulle vilja påstå att detta vore ödesdigert för samhället, för demokratin och för medborgarnas hälsa i stort.
Vi behöver få känna tillhörighet till sociala sammanhang, vi behöver få utlopp för vår vilja att hjälpa varandra och bidra till ett bättre samhälle. Några exempel på vetenskapliga studier är Robert Putnams den fungerande demokratin där han menar att föreningsverksamhet är grunder till socialt kapital vilket gör att en människa klarar sig i samhället, det är också det som gör att tilliten till demokratin finns, som gör att vi tror på att vi kan fatta beslut tillsammans. Att vi kan åstadkomma något tillsammans.
En annan studie är Eva Jeppson Grassmans för andra och för mig, en utmärkt intervjustudie kring fenomenet att det frivilliga arbetet både stärker den som är i behov av den och den som utför den. I stort sätt allt publicerat av Enheten för forskning av det civila samhället på Ersta sköndals högskola kan tas upp som resurser. Det ideella, det frivilliga, det oavlönade har ett värde i sig. Ytterligare en mycket bra skrift är Karl Palmås den barmhärtiga entreprenören. Det är också värt att nämna att när Kairos Future gör undersökningar om vad som kommer vara viktigt för unga i framtiden är den inte en enhetlig trend som syns, det är 18 möjliga scenarion, som alla är tänkbara, motstridiga och kompletterande. Att uttala sig om hur framtiden kommer att se ut är svårt.
Jag ställer mig också samma fråga som Leopold, varför står de i motsättning? Vad är det som gör att de inte kan komplettera varandra? Vissa verksamheter, som skolinformation, återvinning av papper med mera är bra att göra vinstdrivande. Andra, t.ex. hembesök, häktesbesök, verksamheter för asylsökande, för rättvis handel, mot mobbing med mera behöver göras trots att ingen vill betala för det. Oavsett om man kan skapa medel för dem. För det är viktigt att minnas att de allra flesta ideella organisationer har mycket små budgetar. Ofta handlar det om bussbiljetter och fikabröd.
Damber skriver också att man ska ta nytänkandet från företagen. Detta är en myt, det är en vanföreställning och en tragedi att vi tror att de nya idéerna i ideell sektor kommer utifrån, från företagen, med en helt annan logik, med vinst som syfte, med kund som målgrupp och marknad som redskap. Det är en kapitulation då vår historia av föreningsverksamhet är bland de längsta i världen. Det är inom ideell sektor vi kommer att få ny energi, det är i varandra som organisationer vi ska söka stöd. Inte i amerikanska modeller för företagande utvecklade av ekonomer.
Jag vill se många fler sociala entreprenörer, fler sociala företag, fler public interestbolag, mer koalitioner mellan kommuner och föreningar och många, många fler ideella föreningar. Det är tillsammans vi gör skillnad, inte i konkurrens med varandra!

Mattias Flising

Kommentarer
Håller med dej och Loepold till fullo. Det är helt klart ett eget värde i det ideella engagemanget och det har ju allra oftast en helt annan drivkraft än affärstänkande. Utan det skulle ett viktig kitt i samhället saknas. För mej som träffar volontärer varje dag är det glasklart att den ideella föreningen, med egenmakt och gemenskap kring ett mål har en livskraft idag och framöver. Det kan inte ersättas av sociala entreprenörer – men de kan finnas sida vid sida.
Postad av Inger Unenge ,, 2010-02-17 13:51
* obligatoriska fält