Vem har störst möjlighet att förändra världen? Enligt svenska folket är det i första hand du och jag som individer som sitter på den makten. Ungefär lika många svarar att det är företagen. Längre ned på listan kommer politiker, och ytterligare en bra bit därefter kommer ideella organisationer.

Resultatet kommer från en riksrepresentativ undersökning som vi låtit genomföra inom ramen för satsningen ”Playing for change”. Det kan ju ses som en aning nedslående för en person som jag som har ägnat mer än halva mitt liv med att bygga upp en så kallad ideell organisation, med syftet att just verka för ett bättre samhälle (mer specifikt mot mobbning). Men jag tror också att bilden av de ”ideella organisationerna” och deras kraft hänger ihop med själva begreppet, som jag menar är rätt intetsägande och leder tankarna fel.

 Enligt SAOL betyder ideell ”grundad på el. syftande till högre, andliga värden”. I mer daglig svenska betyder det i allmänhet oavlönad – att arbeta ideellt innebär att arbeta gratis. I mina ögon är de här begreppen kopplade till en förlegad föreställning om det finns en motsättning mellan att arbeta för ett bättre samhälle och att tjäna pengar.

Sedan jag 1996 startade Friends har organisationen växt från ett enmansprojekt till 40 anställda på 5 orter och en omsättning på 24 miljoner. Det har inte varit enkelt, och vi har fått en del kritik bland annat för att vi har satsat mycket på annonsering, varumärkesbyggande och annat som traditionellt kopplas samman med den kommersiella världen snarare än den ideella. Men jag har aldrig behövt kompromissa med min grundidé. Och för mig har det varit en självklart att hela tiden sträva efter att växa – för att få större möjligheter att göra skillnad. Min vision har aldrig varit att verksamheten ska drivas på helt ideell grund, utan av avlönade och professionella yrkeskvinnor och – män.

 Målet för allt förändringsarbete bör vara hållbar utveckling av samhället på olika plan. Och hållbart förändringsarbete underlättas genom affärsmässighet – att människor kan leva på sitt arbete och att det finns en strävan efter egengenererad tillväxt. Motsatsen är den osäkra och kortsiktiga bidragsjakt som präglar en stor del av den ”ideella” sektorn idag.

 Jag anser därför att vi behöver uppdatera synsättet på hur man kan arbeta för att förändra samhället. Vi behöver bana väg för nya eldsjälar och entreprenörer som kombinerar det bästa från offentlig och ideell sektor – samhällsansvar, engagemang och kunskap  – med nytänkande och affärsfokus från näringslivet. Ett logiskt steg på vägen är att vi skrotar begreppet ideell organisation som vedertaget samlingsbegrepp på organisationer som arbetar för ett bättre samhälle.

 Ett begrepp som ger en betydligt bättre bild av mitt sätt att se på förändringsarbete är socialt entreprenörskap. Vi behöver inte fler ideella organisationer – vi behöver fler sociala entreprenörer. Det sociala entreprenörskapet kan liksom allt entreprenörskap innefatta oavlönat arbete. Men det är inte kärnan.

 Det här skiftet är redan på gång, och jag tror stenhårt på att det decennium vi just har gått in i blir det sociala entreprenörskapets decennium. På flera håll syns exempel på innovativa initiativ som springer upp i gränslandet mellan offentligt, ideellt och kommersiellt.

 I den undersökning som vi genomfört uppger nästan varannan svensk – 47 procent – att han eller hon har en idé som skulle kunna bidra till att göra samhället bättre. Det betyder alltså att flera miljoner svenskar går omkring med oförlösta idéer om hur de kan bidra till ett bättre samhälle! Miljontals potentiella sociala entreprenörer med andra ord.

Sara Damber

Verksamhetschef på Hugo Stenbecks Stiftelse och ansvarig för Playing for Change