mån 29 mars klockan 16.00
På plats: SV, Erikgsbergsgatan 8 B
Via nätet, du får cam-länk och konf. telefonnr om du vill.

Det bjuds på fika, anmäl dig till mig på linus.olofsson@sv.se

Tankar på diskussionsämnen:
Hur kan vi sammanföra internet och dess fördelar, med värdet av mänsklig kontakt och utbytet av åsikter och erfarenheter oss emellan?

Hur gör vi så att formen för folkbildning blir den mest utvecklingsbenägna och kreaktiva metoden för samhällsutveckling och entreprenörskap?

Även egna frågor och tankar så klart!

social spaces är en bra och flexibel grund för väldigt mycket. håller med om tejptanken, det skulle bli lite flashmob i liten skala. tycker om. och det skulle också kunna vara fria diskussionsmaterial som kan ligga i de tomma fickorna där tidtabeller ska sitta på bussar tåg och spårvagnar. det skulle kunna vara tält på festivaler och på torg. det kan vara väldigt mycket.

ser att social space and symbolic power är en boktitel av bourdieu. men det är väl knappast en risk för sammanblandning där.

möte vore en mycket bra start. vi tar med massa kreativa tankar och lite värktabletter om det inte skulle hjälpa.

Är det kört menar du? Eller går det att tänja, driva på, pressa och utveckla?

En eftermiddag med kreaktivitet!?
Jag bjuder gärna in, jag tar gärna ansvar för de första formlösa formerna, bara huvudvärken kan lätta…

Kommer dag och tid i morgon. Är ni på?

DÅ… kan personer spontant ”claima” och inrätta ett ”social space” – jag tänker mig som en såndär polis-tejp/plastsnöre som det står ”social space” på, som kan sättas runt en sittgrupp eller två där folk kan sätta sig och snacka kring några utav givna frågor/teman (där är ju servetterna ett coolt exempel på stöd!), eller välja att ta upp andra grejer. sen kan de uppmanas att slänga upp någon reflektion från sin ”space-in” på sajten – så kan man se lite olika klipp där och skapa konversationer…

De multipla vinsterna i detta blir ju då att man kör
1. Platsen – samarbete med t ex flygplatsen som har en ”social space” monter med tejp och fråge/temabatteri,
2. Kunskapspartners – som formulerar frågeställningarna, står för att bygga innehåll för sajten, och
3. Mediapartner – som kanske drar ut ett uppslag en gång i veckan eller liknande så att folk jobbar upp ett medvetande kring det hela (jag tänker t ex att Aftonbladet har de där ”gratis DVD”-bilaga i nån påse på helgerna – där kan de köra en kampanj med såndär ”social space-tejp” för att uppmana till spontan-”cirklarna”…
just det, där har vi det, det kan ju heta ”social circles”, eller bara ”cirklar”, eller ”ringar” (på vattnet typ).

Ja, där har vi faktiskt en bra affärsidé som antingen kan spetsas som fan och köras som nystart, eller vävas in i befintliga anknytande initiativ… mattias, du får lifta vidare, vem som helst annars med såklart, sen så får det bli aktionverkstad också!
/ola

Ett är SV tillsammans med magasin Camino.
http://www.sv.se/templates/SvNews____49664.aspx?epslanguage=SV
och
http://www.caminomagasin.se/bloggar/caroline-petersson/pa-jakt-efter-lyckan

Tre seminarier, kostnadsfria i Göteborg. Seminarierna kommer också att filmas och göras tillgängliga på nätet. Lyssna själv, ingå i studiecirkel på plats eller via nätet.

Ett annat exempel är KLIMATKAFFE
SV tillsammans med FNV (Förbundet Nordisk Vuxenupplysning) delar ut servetter i hela Norden med tre heta klimatfrågor som underlag för diskussionerna runt kaffebordet i er organisation:

1. Har du själv märkt av klimatförändringarna?
2. Gör du själv något med tanke på klimatet?
3. Vem har ansvaret för klimatfrågorna?

Mycket andra bra diskussioner, hinner inte svara nu, återkommer senare med mer tankar.

jag blev inspirerad. här är performativitet och intersektionalitet, från början. får be om ursäkt om detta spinner iväg lite. men det är ju kul!

Var bara dig själv!
Folk säger det ibland, att man ska vara ”som man är”, att man ska vara ”sig själv”, att man inte ska ”göra sig till”. Men det är inte helt lätt. För ingen är bara sig själv, hela tiden. Man är olika, olika sig själv, olika roller som man har och som man försöker ”spela”. Ibland är man anställd, ibland elev, ibland pappa, ibland bilförare, ibland dotter eller son, ibland är man pojkvän och ibland är man kompis. Ingen kan säga att de är precis samma ”sig själv” i de olika situationerna. Man säger inte samma saker till sina jobbarkompisar som man säger till sin mormor, man försöker kanske vara lite annorlunda när man träffar någon man är kär i, än när man träffar sin bror.

Och det är så det funkar, vi anpassar oss efter situationen och vi försöker göra det bästa vi kan för att vara den vi är, i just den situationen. Vi försöker helt enkelt gissa vad det är andra förväntar sig av oss, när vi sitter på en buss, när vi står i en kö på Ica, när vi sitter vid ett fikabord eller när vi söker jobb. Långsamt blir vi bättre och bättre på att gissa. Vara sig själv är inget man kan ”vara” det är något man ”blir”, vi övar oss, blir bättre, mera säkra, förstår oss själva bättre genom att se hur andra ser på oss.

Men det är inte alltid som vi får bestämma själva vilket ”man själv” vi ska vara. Alla som sett en femtioårig man som vill vara 20 och vill vara kompis med ungdomar vet att man inte alltid är så bra på att lotsas som man tror själv. Och den som är mamma kan inte välja att inte vara det, man kan välja att vara något annat mer, tillexempel kompis om man fikar med någon, men man kan inte sudda ut det helt. Och det finns många som inte får vara sig själva, för att det andra ser, tillexempel att man sitter i rullstol, eller att man har slöja, ser utländsk ut eller bara att man är tjej eller kille, blir det enda som man får visa. Det är svårt för många att vilja visa en sida, som kompis, som bussåkare eller som kassörska på ica, men när andra inte ser det, utan ser något annat istället.

Man pratar ganska ofta om diskriminering, om att behandla vissa människor olika just för att de tillhör en viss grupp. Det kan vara att man är tjej, eller kille, eller att man inte vill vara varken tjej eller kille utan någonting mitt emellan, det kan vara att föräldrarna kommer från ett annat land, att man har ett handikapp eller ett funktionshinder eller att man sticker ut på något annat sätt. Och det är just det där med att få vara sig själv som är problemet med det. Man vill få vara lika många olika sig själv, lika osynlig, lika viktig, ha lika många sidor som alla andra. Men man får bara vara en sida. Man är bara invandrare, bara rullstollsburen, bara homosexuell eller bara tjej.

Och ganska ofta så är man med i flera sådana grupper, man är inte bara invandrare, utan tjej också, eller man kanske är man, men man är muslim och har ett talfel, eller så är man helsvensk tjej som är duktig i skolan och som kommer från ett bra hem där man får mycket kärlek och uppmärksamhet, men där det enda andra ser är att man är tillsammans med en annan tjej. Och då är det riktigt svårt. För många finns i någon diskriminerad grupp, men där man kan hantera det på ett bra sätt. Men om man är begränsad genom att man tillhör många grupper kan det lätt bli omöjligt att gissa rätt, för förväntningarna som finns är så många, så förutbestämda och så omöjliga att leva upp till att man istället försöker låta bli att synas. Intersektionalitet, som det kallas när man tittar på människors tillhörighet till flera grupper samtidigt, är jättespännade just för att det förklarar så mycket av varför vi har så svårt att förstå varandra ibland. Men det behöver inte vara så svårt att göra något åt det. Man kan försöka att tänka, när man träffar andra, att de ska få visa vilken sida de vill. Att de kan få börja. Kanske vill hon som sitter i rullstolen vara ”kär och fnittrig” idag och inte handikappad, då kan hon få vara det.