Idédebatt

• Idédebatt - bloggen för det civila samhället 5 Okt 2009

  Replik: Osynlig sektor måste göra sig synlig

  Thorbjörn Larsson, VD för Vårdalstiftelsen skriver svar på Christer Leopolds inlägg om vikten av att synliggöra sektorn. Han har lovat att återkomma med en längre text men här är hans spontana reaktion på texten:

  Helt korrekt och med bra exempel. Jag är dock inte säker på att organiserandet i sig medför så mycket. Vad jag skulle vilja se är organisationer som i sin självuppfattning ser sig som just exempel på ideell sektor. Som självklart utatalar sig både i politiska och andra frågor och som framför allt vågar sticka ut och har modet att inte hänga i kjolarna på bidragen från stat och kommun.

  Den ideella sektorn borde mycket mer våga vara fri och självständig och peka på ett samhälle som består av tre sektorer. Inte minst finansiellt borde vi våga tro mycket mer på gåvofinansiering.

  Det finns hos oss svenskar ett slags ”normalitetstänkande” ofta företrätt även hos non-profit-sektorn som menar att det normala nog ändå är att staten eller lokalstaten tar ansvar och att den ideella sektorn är ett komplement. Så länge det resonemanget är i svang kommer vi inte längre än så.

  Jag har hört regeringsföreträdare säga att vi har fem år på oss att visa vad vi kan, om inget mer offensivt händer under den tiden får vi nog se oss förpassade till historiens memoarhylla.

  

  Thorbjörn Larsson
  VD, Vårdalstiftelsen

  Permalänk | Kommentera (1)

  • Dela ut:
  • 
  • 
• Idédebatt - bloggen för det civila samhället 23 Sep 2009

  Osynlig sektor måste göra sig synlig

  Christer Leopold driver företaget Voluntarius – Ideella Strategier och skriver om ideell sektor på sin egen blogg. I hans premiärinlägg på Idédebatt skriver han om vikten av att den ideella sektorn organiserar sig:

  När politik, media och samhällsforskning bortser från de ideella krafterna blir den ideella sektorn osynliggjord. Sektorn måste enas och själv göra sig synlig.

  Den som stiger in i Barnes and Noble i New York –”världens största bokhandel” – finner i dess inre hyllmetervis med böcker om management, marknadsföring, kommunikation, skattefrågor med mera för ”non-profits”.

  Jag har haft nöjet att gå igenom detta bokbestånd vid ett par tillfällen och gjort intressanta fynd. Men samtidigt har det varit nedslående att se att så ytterst litet handlat om ideella föreningar. Det är som om sådana inte finns i USA, eller som om de enbart ska ses som enklare varianter av stiftelser.

  I Grassroots Associations (2000) lyfter David Horton Smith fram föreningarnas betydelse i USA. Han argumenterar också med kraft mot den felsyn som uppstår när man inom amerikansk forskning och litteratur bara ser stiftelserna och deras frivilliga, men inte föreningarna och deras aktiva. Det är som att använda en karta till stor del täckt av vita fläckar.

  Den felsyn Smith pekar på drabbar även oss då just denna forskning allmänt används som referens, eller då amerikanska modeller aningslöst kopieras.

  En bidragande orsak till felsynen är bristen på korrekt statistik. Ingen vet hur många föreningar i USA som inte finns i skatteregistret. De som saknar anställda eller har låg omsättning behöver nämligen inte registrera sig. Enligt Smith kan registret innehålla så litet som tio procent av de ideella organisationerna. De nittio procent som står utanför beaktas inte i gängse forskning och litteratur. Därmed är merparten av sektorn osynliggjord.

  Finns också i Sverige vita fläckar som hindrar oss från att rätt förstå och uppskatta de ideella organisationerna? Naturligtvis. Kanske är de till och med större än de i USA.

  Är det inte så inom politik och media, och inom historia, nationalekonomi och statskunskap till exempel, att de ideella krafternas gångna och framtida betydelse för samhället och dess utveckling ständigt glöms bort eller tonas ner?

  På senare år har jag blivit allt mer förundrad över svenska historikers till synes totala ointresse för ideella organisationer. I historieböckerna glöms de oftast bort helt. När de ändå någon gång dyker upp presenteras de inte som sådana. I de få fall där de står i fokus, görs analysen helt utan insikt i hur de fungerar, vilket leder till fel slutsatser.

  Jag undrar om inte bristerna i historieskrivning är en av grundorsakerna till att ideella organisationer osynliggörs. Om historikerna visade upp dem i all sin prakt skulle väl knappast övriga samhällsvetenskaper, politiker och media kunna trolla bort dem igen. Dessutom, om vi på allvar vill förstå organisationernas roll idag, måste vi förstå deras historiska roll, vilket Robert Putnam demonstrerat väl i Den fungerande demokratin.

  Det är för övrigt ingen brist på viktiga och intressanta frågor för historikerna att besvara. Här några exempel:

  I Sverige är det vanligt när man talar om föreningars betydelse för samhälle och demokrati, att hänvisa till folkrörelsernas framväxt på 1800-talet. Men är inte det en politiskt grundad värdering som kraftigt underskattar föreningarnas insatser under tidigare århundraden?

  Föreningar nämns på tre svenska runstenar. De fanns alltså innan stat och företag. Vilken roll spelade de? Bidrog de till Sveriges danande? Var vikingaskeppet en förening precis som medeltidens handelsfartyg och 1600-talets piratskepp?

  Sverige har idag en internationellt sett starkt ideell sektor. Men mycket talar för att sektorn var lika stark på 1300- och 1400-talen och att den dessutom hade ett betydligt större samhällsinflytande då. Om det stämmer, vilken var dess roll? Hur påverkade den utvecklingen? Slogs den ut av Gustav Wasa? Blomstrade den igen på 1700-talet?

  Liknande vita fläckar finns inom andra forskningsområden. Hur troligt är det att stat och näringsliv kommer att hjälpa ideella sektorn att utplåna dem? Måste inte vår sektor snarare ta saken i egna händer, precis som näringslivet gjorde genom att starta Stockholms Handelshögskola?

  Det har under senare år tagits stora steg framåt kring att ena sektorn och kring att öka dess kunskapsproduktion och debatt. Sektor3 är ett välkommer bidrag till det senare. Men betydligt mer måste göras. Sektorn måste samlas under ett paraply, inte splittras på många olika.

  Under lång tid har ideella sektorn osynliggjorts. Det hänger på oss att göra den synlig igen.

  Christer Leopold
  Organisationskonsult för ideella organisationer

  Permalänk | Kommentera (2)

  • Dela ut:
  • 
  • 
• Idédebatt - bloggen för det civila samhället 21 Sep 2009

  Samtal om avdragsrättsfrågan

  Här kommer en film från ett samtal med Sektor3′s förra chef, Alice Bah Kuhnke och Lars Trägårdh, en av två författare till rapporten ”Att ge eller att beskattas”. Samtalet spelades in efter sommarens seminarium om avdragsrätt.

  Läs också tidigare inlägg i frågan:
  - Helene Sigfridsson, Makalösa Föräldrar
  - Anna Carlstedt, Forum för Frivilligt Socialt Arbete

  Permalänk | Kommentera

  • Dela ut:
  • 
  • 
• Idédebatt - bloggen för det civila samhället 16 Sep 2009

  Modernisera mera & bevara bättre!

  Vidar Aronsson, förbundsordförande för Ungdomens Nykterhetsförbund skriver om framtidens civilsamhälle:

  När jag som 13-årig liten goss-sopran engagerade mig i allt vad inflytande hette, var jag intressant; någon många vuxna ville vägleda. Hjälpa! De berättade för mig att jag som gick på skola i 2000-talet inte ville engagera mig i seglivat föreningsliv, jag skulle finna mina verktyg i något mer diffust ”nätverk” eller ”referensgrupp” där jag individuellt kunde forma mitt engagemang. Så fel de hade. Det visade sig att jag inte ville ha något annat än traditionellt föreningsliv.

  Idén om folkrörelsernas död, som samhällsdebatten ofta skildrar, kan i sig vara bortglömd och död om bara 20 år. Varför?

  Mitt resonemang börjar i min egen erfarenhet. Jag kan helt ärligt säga att jag lärt mig mer i mitt arbete i UNF än HELA min skolgång; & vad mycket roligare jag haft. Jag har lärt mig skriva, bokföra, ledarskap, arrangörskap, samhällskunskap, internationella relationer, nationalekonomi, den vetenskapliga grunden, sociala egenskaper, laga mat, köra bil, läsa böcker och framförallt: tro på min egen förmåga!

  Paradigmskiften är en inflationsartad beskrivning av samhällsförändring, men jag tror mycket väl att det står inför dörren. Samma sak som hände det industrialiserade Sverige för 20-30 år sedan. Länge var industrins framtid beroende av några få glorifierade personer. De kallades uppfinnare. De var tidens lärda som satte agendan på sortimentet och valfriheten. Näringslivet hade en produktorienterad produktframtagning. När någon uppfunnit en idé som verkade succéartad så hittade man vägar att marknadsföra det. Sedan hände något: några började istället fråga potentiella konsumenter vad de eftertraktade och letade efter. En enkel fråga som skapade obeskrivliga förändringar i hur man formade produktutveckling; en marknadsorinterad sådan.

  Något som nu står inför oss?

  Jag tror det. Jag tror att vi traditionernas, bildningarnas och strukturernas folkrörelser inte längre kan använda de modeller som innebar att en intellektuell elit står för idéskapandet, som sedan i många led förankradas.

  Vi måste våga tänka i nya banor. Vi i UNF kan inte bara låta våra egna medlemar utforma oss, utan potentiella medlemmar måste ha minst lika stor inverkan på hur vi formar oss. Det är på intet sätt en enkel process, men likväl livsavgörande. De frågor som vi nu gemensamt borde ställa oss är blanda annat:

  - Vilket språk skall vi använda för att bli förstådda?
  - Hur skall vi fånga ”marknadens” behov och formulera verksamhetskoncept?
  - Hur skall vi -likt de sociala mediernas revolution- låta gräsrötterna vara en del i formandet av vår essens?

  Jag tror stenhårt på folkrörelsens orubbliga förmåga att strukturera. Det kan vi. Nu gäller det bara att mobilisera om strukturernas krafter och arbetssätt, för att kunna bli en framtidens ideell sektor!

  

  Vidar Aronsson
  förbundsordförande, Ungdomens Nykterhetsförbund

  Permalänk | Kommentera (1)

  • Dela ut:
  • 
  • 
• Idédebatt - bloggen för det civila samhället 10 Sep 2009

  Bra välfärd utan vinst

  Lars Pettersson, generalsekreterare för Famna skriver idag om non profit-alternativ inom välfärdssektorn:

  I dagens DN (se nedan för länkar) finns en i en lång rad artiklar om de vinster privata företag tar ut från verksamheter inom områdena vård, skola, omsorg och andra sociala tjänster. En del upprörs över detta medan andra menar att det inte är någon skillnad mellan att bygga ett sjukhus och att vårda människor alternativt en skola och bedriva undervisning.

  Föreningar och folkrörelser har sedan länge drivit verksamheter inom vård, skola, kultur och omsorg.

  I konkurrens med varandra och med i grunden offentlig finansiering erbjuder vi behandlingshem, sjukvård, rehabilitering, studiecirklar, kulturarrangemang , folkhögskolekurser, etc. Varken vi eller andra har varit vana vid att betrakta eller benämna det som ett företagande (på idéburen, ideell grund och utan vinstutdelning). Inte heller de kooperativa idéerna har kommit fram med tillräcklig tydlighet och företagande för allmännytta eller medlemsnytta omnämns därför bara undantagsvis i debatt eller i politiska beslut.

  Jag vill medverka till att föreningslivets kunskap och erfarenheter av att producera tjänster inom välfärdsområdet blir ett tydligare alternativ till de offentliga och kommersiella verksamheterna.

  Frågan om vinsten och vinstutdelningens betydelse är bara en, om än viktig, av många frågor.

  Våra erfarenheter av ledarskap, behovet av nya finansieringsformer, vilka värden skapar vi, vad avser vi med kvalitet och hur bemöter och förhåller vi oss till de som brukar våra tjänster är andra. Jag vill medverka till att företagande på ideell och nykooperativ grund inom skola, kultur, vård, omsorg och andra sociala tjänster växer och utvecklas.

  Texten nedan är delar av en artikel som jag och Per Eckerdal publicerade i Dagens industri den 25.8.09. och den väcker förhoppningsvis intresset hos fler inom Sektor3-sfären för att utveckla föreningslivets företagande:

  ”Vilken roll spelar ekonomisk vinst för att producera välfärdstjänster och till vad skall den kunna användas? Frågan diskuteras sedan en tid i media och kan bli central i valrörelsen. Debattinläggen som hittills har utgått från att företag med privat vinstutdelning är det enda alternativet till offentlig drift och bortser från att ideella föreningar, allmännyttiga stiftelser och nykooperativa företag verkar och växer inom välfärdssektorn. Sådan non profit eller idéburen verksamhet är internationellt den vanligaste drifts- och ägarformen av välfärdstjänster vid sidan av offentlig drift. För att producera välfärds tjänster av god kvalitet, innovativt och ekonomiskt effektivt är privat vinstutdelning ingen nödvändighet. Ideella föreningar och allmännyttiga stiftelser strävar förvisso efter överskott att använda till verksamheternas utveckling men inte för att dela ut för privat förtjänst. Vår erfarenhet är att enskilda liksom för kommuner och landsting tycker detta är en bra modell för drift av välfärdstjänster. För andra är möjligheten till privat vinstutdelning, avgörande för att driva välfärdsföretag.

  Timbro skriver i rapporten Välfärdsvinsten (2009) att ‘drivkraften till vinst och ägarutdelning är avgörande för att öka välfärden’. Man ser ingen annan utvecklingskraft och inga andra entreprenörer än de som drivs av möjligheten till privat förtjänst. Ett sådant tankesätt reducerar människors engagemang liksom samhällsutvecklingen till att handla enbart om vinstintresse och egennytta. Borta är civilsamhällets organisationer, borta är de som verkar inom ramen för ideella föreningar och stiftelser. Borta är även de innovatörer som arbetar inom offentliga förvaltningar liksom balansen mellan samhällets marknad, offentliga sektor och civilsamhällets organisationer.

  Vi förvånas av att man har så svårt att acceptera en verklig mångfald och att se att människor motiveras på olika sätt, att en friskola liksom ett äldreboende kan drivas, effektivt och med god kvalitet, utan privat vinstutdelning. Ändå sker det dagligen och året runt. Vi menar istället att det måste finnas förutsättningar för olika typer av företagande för att få fler att driva och utveckla verksamheter. Vad händer för övrigt med de vård- och omsorgsverksamheter som inte bedöms vara tillräcklig vinstgivande?

  För att kunna möta dagens och morgondagens behov av vård och social omsorg krävs att organisationer med olika drifts- och ägarformer får tillfälle att verka och utvecklas. Ansvaret för detta har politiken. Att påstå att endast vinstutdelande företag utgör lösningen synes både naivt och okunnigt. Vi vill istället bidra till en diskussion som inte från början utesluter någon part utan söker efter olika effektiva och ändamålsenliga former för att utveckla driften av välfärdstjänster”

  

  Lars Pettersson
  Generalsekreterare, Famna

  Artiklarna som Lars Pettersson hänvisar till hittas här:
  Privatvården ger miljarder
  Många vårdkoncerner högt belånade
  ”Vi har levererat sjukvård till ett lägre pris”

  Permalänk | Kommentera

  • Dela ut:
  • 
  • 
• Idédebatt - bloggen för det civila samhället 9 Sep 2009

  Avdragsrätt kan lätt bli fel

  Helene Sigfridsson, generalsekreterare för Makalösa Föräldrar är skeptisk till förslaget om avdragsrätt:

  Sektor3 har väckt liv i debatten om avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer. Det är rakt igenom en obehaglig diskussion.

  Idag finns det organisationer som är duktiga på att få gåvor från företag, det finns nog ganska många organisationer som vill bli bättre på det också. Det pratas mycket om CSR, men vad det egentligen ska vara i praktiken här i Sverige har inte fallit på plats än. Vi trevar oss fram och det är som alltid lätt att tro att lösningen finns i politiska beslut.

  Argumentet för ett avdrag verkar vara ökad självständighet. Det pratas ofta i sektorn om att pengar från näringslivet skulle öka organisationens självständighet. Det är tvärtom. Självständigheten ökar inte när man får pengar från näringslivet. Jag tror säkert att behjärtansvärda organisationer som Rädda Barnen kan ha nytta av förslaget. Organisationer med en politisk agenda, som vill belysa brister i samhället och förändra kan inte räkna med att få några pengar.

  Sveriges makalösa föräldrar är en intresseorganisation för ensamföräldrar. Vi arbetar med att samla ensamföräldrar och driva frågor som är viktiga för oss. Det kan vara rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid, förändringar i bostadsbidragets utformning och hur samhället bättre kan hantera vårdnadstvister.

  Under våren tog jag kontakt med ett antal företag som gör produkter med föräldrar som målgrupp. Jag kollade om de ville ha vår medlemstidning till sin personalmatsal, om de ville få information från oss hur man är en bra arbetsplats för ensamföräldrar, om de ville erbjuda våra medlemmar något eller om de ville bli stödmedlemmar i vår organisation. Inget av företagen ville någonting.

  Det finns inga företag som vill samarbeta med en organisation som ifrågasätter regeringens linje eller beslut. För vad kan det få för konsekvenser för företagens egen relation med regeringen? Och hur skulle konsumenterna känna om Pampers plötsligt stod bakom frågan om barnomsorg på obekväm arbetstid? Ska företagen vara intresserade av att bidra med pengar till föreningslivet vill de garanterat att föreningslivet bidrar med något tillbaka till företaget. Och då är det påverkansarbetet det första som stryks.

  Jag föredrar att få pengar från staten. Makalösa föräldrar får pengar från Socialstyrelsen och vi känner oss inte styrda av dem utan det finns det en värdefull och respektfull dialog mellan de som delar ut stödet och de som tar emot det.??Den största risken med avdragsrätten är att skatteunderlaget minskar. Det är inte omöjligt att det innebär att det stöd staten delar ut till ideella organisationer därför blir mindre. På så sätt kanske ekonomin för vissa organisationer stärks, men för andra försämras den dramatiskt.

  Avslutningsvis, om avdragsrätten klubbas igenom så kommer den hamna på Skatteverkets bord. Någonstans ska det definieras vad som ger rätt till avdrag, vilken sorts organisation. Att Skatteverket ska sitta och definiera vad som är en ideell organisation skrämmer mig.

  Jag föredrar att se oss som en stark, viktig sektor som definierar sig själv.

  

  Helene Sigfridsson
  Generalsekreterare, Makalösa Föräldrar

  Permalänk | Kommentera (4)

  • Dela ut:
  • 
  • 
• Idédebatt - bloggen för det civila samhället 8 Sep 2009

  Frågan om avdragsrätt måste lyftas in i en större diskussion

  Anna Carlstedt, ordförande för Forum för frivilligt socialt arbete och IOGT-NTO skriver om avdragsrätt för gåvor till ideell verksamhet:

  I juni i år överlämnades utredningen ”Skatteincitament för gåvor till forskning och ideell verksamhet” (SOU 209:59) med Hases Per Sjöblom som särskild utredare. Enligt utredaren finns det fördelar med gåvor till forskning och ideell verksamhet men han drar ändå slutsatsen, utifrån i första hand ett beskattningsperspektiv, att nackdelarna överstiger fördelarna.

  Den hetaste potatisen i utredningen är frågan om avdragsrätt eller inte för gåvor till ideell verksamhet i Sverige och andra länder.

  Denna fråga är ju långt ifrån ny, men utredningen har gjort att diskussionen tagit ny fart. Sektor3 har publicerat en rapport i ämnet och arrangerade också ett seminarium i Almedalen. Forum har diskuterat detta i olika sammanhang men har i dagsläget valt att kanalisera våra åsikter via FRII. Även i min egen organisation IOGT-NTO är denna fråga viktig, men vi är inte remissinstans och kommer eventuellt att lämna synpunkter till FRII.

  FRII, vårt paraply för insamlingsorganisationer, är positiva till avdragsrätt men kritiska till den modell utredaren föreslagit. Mot bakgrund av detta vilja jag lyfta följande punkter till debatt:

  - att utredningen, så ju lades fram så sent som i juni, är skriven med för mycket fokus på det tekniska och ekonomiska ur statens synvinkel: ”Såhär mycket skulle staten förlora om vi införde avdragsrätt”, i stället för att sätta in frågan i ett större sammanhang.

  - att det egentligen är märkligt att Sverige som ett av mycket få länder INTE tillämpar detta.

  - att frågan måste sättas in i ett större sammanhang där vi diskuterar HUR en stark, livskraftig, oberoende idéburen sektor skall finansieras: Statliga bidrag? Spelpengar? Möjlighet att ta emot avdragsgilla gåvor? Andra möjligheter?

  - att det inte får bli en ”antingen-eller-fråga”. Jag anser att även om vi skulle få någon form av avdragsrätt så måste ändå möjligheten finnas kvar för idéburna organisationer att även finansiera sin verksamhet på andra sätt: En viss del statligt stöd bör finnas kvar för dem som vill och behöver, spel- och lotterier är fortsatt viktiga mm.

  - att observera att utredningens förslag exkluderar stora grupper av sektorn, såsom kulturen och idrotten.

  - att denna fråga förstås är mycket viktig för våra insamlingsorganisationer, men att det är viktigt att komma ihåg att sektorn är så mycket bredare än så när vi diskuterar framtida finansiering.

  - att vi skall vara försiktiga i det här läget med att säga ett rungande JA eller NEJ eftersom detta är en mycket komplex fråga med många dimensioner. Men absolut JA till diskussioner i frågan!

  

  Anna Carlstedt
  Ordförande Forum för frivilligt socialt arbete
  Ordförande IOGT-NTO

  Permalänk | Kommentera (1)

  • Dela ut:
  • 
  • 
• Idédebatt - bloggen för det civila samhället 8 Sep 2009

  Varför startades Sektor3?

  Eva Nordström, t.f. chef för Sektor3 skriver om vikten av idédebatt och välkomnar läsare och framtida debattörer till denna blogg:

  Frågan kan kännas onödig men ibland måste man backa bandet och förstå varför något skapades och vilken behov som det grundades på.

  Hur kommer det sig att 34 organisationer går samman och startar en tankesmedja? I Sektor3 samlas allt från ungdomsråd, fritidsverksamhet för barn och ungdomar med funktionshinder till stora kooperativa organisationer, nykterhets- och scoutrörelser. Alla med en vilja och inriktning att lyfta det civila samhällets betydelse. Sektor3:s bildandes ur känslan att vi allt oftare borde räta på våra ryggar och diskutera de stora frågorna och att civilsamhällets roll och perspektiv oftast kommer i skymundan.

  Sektor3 – Tankesmedjan för det civila samhället har som sin uppgift att synliggöra, granska och väcka debatt i frågor som rör civilsamhället. Vi har sedan starten hunnit ge ut två forskningsrapporter ”Frihet utan oberoende” och ”Att ge eller beskattas”. Båda dessa syftar till att lyfta fram frågeställningar och skapa en debatt om vilket civilsamhälle vi vill ha, men vi stannar inte där.

  Civilsamhället spelar en enorm betydelse för samhället i stort. Vi är en viktig del av samhället och är med och påverkar det, oavsett om vi vill eller inte, oavsett om vi är medvetna om det eller inte. De ideella organisationernas röst saknas i samhällsdebatten. Vi låter andra i allt för stor utsträckning sätta dagordningen och vi har i många fall en ovana och en oförmögenhet att formulera åsikter om frågor som är större än sin egen organisations kärnverksamhet.

  Vi lever i en föränderlig tid. Relationerna mellan samhällets sektorer sätts på nya prov och det civila samhället står inför en rad stora utmaningar. Vi på Sektor3 har i uppdrag att stimulera debatt, skapa underlag och hjälpa aktörer inom det civila samhället att formulera sina åsikter. Genom bloggen hoppas vi att fler kan bidra med sina tankar och funderingar.

  Välkommen!

  

  Eva Nordström
  t.f. chef, Sektor3 – Tankesmedjan för det civila samhället

  Permalänk | Kommentera (1)

  • Dela ut:
  • 
  •