Idédebatt

• Idédebatt - bloggen för det civila samhället 9 Mar 2010

  Folkbildning 2.0 – dags för en ny nivå?

   

  Fria tankars hem
  Studiecirkelns kärna och Studieförbundet Vuxenskolans första cirkel syftar till just ”Fria tankars hem”. Det ger en ideologisk grund till folkbildningens listor och timmar, samtidigt som den ger mig huvudvärk, för hur fritt är vårt ”folkbildningshem” egentligen?

  I en tid där det råder en så stark ström av fri information, där det går att lära sig att sticka genom filmklipp på nätet och där den tryckta boken inte längre står för sanningen, så kan tillgången på kunskap inte vara det viktigaste i vår folkbildningsroll.  Då måste vi stärka andra värden.

  Mötet mellan människor och kreaktiviteten
  Vi folkbildare måste stärka värdet av mötet mellan människor, personer som annars inte skulle mötas, med olika bakgrund, erfarenheter och kontaktnät. Vi måste också fokusera på vår roll som samhällsutvecklare och driva på kreaktiviteten i våra former.

  För att stilla min huvudvärk, hjälp mig möjlighetisera:

  * Hur kan vi sammanföra internet och dess fördelar, med värdet av mänsklig kontakt och utbytet av åsikter och erfarenheter oss emellan? 

  * Hur gör vi så att formen för folkbildning blir den mest utvecklingsbenägna och kreaktiva metoden för samhällsutveckling och entreprenörskap?

  * Hur behåller vi, eller återtar, grundvärdet i Fria Tankens Hem och låter det genomsyra vår organisation och vår verksamhet?

   

  

   

  Linus Olofsson

  
  Verksamhetschef Studieförbundet Vuxenskolan

  Linusolofsson på Twitter

  Permalänk | Kommentera (15)

  • Dela ut:
  • 
  • 
• Idédebatt - bloggen för det civila samhället 4 Mar 2010

  Förening bästa verktyget för den som vill förändra samhället

  Enligt Sara Dambers undersökning så anser en stor del av svenska folket att de som individer har störst möjlighet att förändra världen. Nästan varannan svensk uppger att han eller hon har en idé som skulle kunna bidra till att göra samhället bättre. Om en sådan individ vill förverkliga sin idé, vilken organisationsform ska han eller hon välja?

  Enligt Sara är det alltid bäst att starta ett företag.

  Enligt min mening beror det på. Ifall det samhällsnyttiga kräver investeringsmedel och samtidigt kan generera vinster att belöna investerarna med, då är företag en tänkbar lösning. Om verksamheten hör hemma inom offentlig sektor eller måste finansieras med skattemedel, då är det bäst att förverkliga den inom ramen för stat, kommun eller landsting. I alla övriga fall, och det är de flesta, finns inget annat alternativ än att starta en ideell förening eller en stiftelse.

  Att starta ett företag kan vara ett självändamål för den vars främsta mål är att tjäna pengar. Men att starta en ideell förening eller stiftelse är inte det.

  Om något kan lösas inom familjen, om offentliga sektorn erbjuder en lösning eller om lösningen kan köpas från företag – då finns ingen anledning för folk att gå samman i en förening med allt vad det innebär av engagemang och uppoffring. Det är när andra lösningar saknas som de gör det. Det innebär att nya föreningar i allmänhet startas för att göra något som dittills saknats i landet eller på orten.  

  Det finns många skäl till att just föreningsformen lämpar sig bra för sociala innovationer:

  1. Föreningar växer fram ur behov som en hel grupp människor brinner för
  att göra något åt.

  2. Föreningar är sociala organisationer. De har starka rötter i lokalsamhället.

  3. Alla som är med i föreningen är jämlika.  Resultat och resurser ägs gemensamt, men kan inte delas ut. Ingen kan sko sig på övrigas bekostnad.
  Allt detta gör att det lätt att mobilisera stöd utifrån.

  4. Föreningar har hög trovärdighet och är effektiva opinionsbildare.

  5. Föreningars främsta resurs är medlemmarnas engagemang och arbete.
  Ju dyrare arbetskraften blir i samhället, desto värdefullare är denna resurs.

  6. Det krävs inga pengar för att starta en förening och sällan några större investeringar. De kan därför uträtta saker billigare och ta sig an problem som andra finner olönsamma.

  7.Föreningar är kollektiva till sin natur. De kan kombinera mångas kompetens.
  Inom dem kan medlemmar hjälpa varandra.

  Detta är ingen uttömmande lista, men den pekar på ett antal unika kvaliteter i föreningar som gör dem ytterst lämpliga för att utveckla och förändra samhället. Föreningar kan ta sig an uppgifter som är viktiga, men ännu är varken lönsamma eller politiskt mogna. 

  Den här innovativa rollen har föreningar haft i alla tider. Det ligger i deras natur. De har alltid varit pionjärerna i samhället som identifierat behov, tagit fram lösningar och utvecklat metoder. De har drivit fram politiska förändringar. Många samhällsinstitutioner (kommunerna till exempel) och många samhälleliga verksamheter (till exempel kommunernas hemtjänst, dagis, skolor, äldreboende, socialtjänst med mera) började en gång i ideell regi. Jag tror inte det finns något sådant som börjat som företag.

  Vi kommer därför att få se fler ideella organisationer i framtiden!

   

   Christer Leopold

  Voluntarius – Ideella Strategier

  Hemsida: www.voluntarius.com

  Blogg: Ideella Sektorn

   

   

  Permalänk | Kommentera

  • Dela ut:
  • 
  • 
• Idédebatt - bloggen för det civila samhället 10 Feb 2010

  För att få största möjliga förändring så måste vi få med oss alla sektorer

  Den svenska traditionen av folkrörelse är något vi ska vara stolt över, absolut. Den fina devisen ”tillsammans är vi starka” är avgörande för världen, helt rätt. Men att inte erkänna att de ideella aktörerna konkurerar med varandra är som att sticka huvudet i sanden.

  Oavsett om vi alla har en nobel, avgörande och gemensam vision så är det klart att vi konkurrerar om bland annat de ekonomiska medlen, medlemmarna och utrymmet i media. Alla tre är avgörande faktorer för att vi ska klara oss igenom ytterligare ett verksamhetsår. Även om vi naturligtvis respekterar varandra och alltid hoppas på det bästa för våra ideella kompisar.

  I folkbildningen, studiefrämjandet och stora traditionella medlemsorganisationer har idag en mycket hög medelålder bland sina medlemmar. Kommer en generationsväxling att ske eller kommer organisationerna behöva tänka om? Jag tror på det sistnämnda. Att bidra och förändra världen görs idag på många fler sätt än förut.

  Utan att jag för den skull behöver värdera den ena som bättre eller sämre utan snarare konstatera att det förändras. Och visst stämmer det att socialt entreprenörskap som begrepp har funnits länge och är etablerat för oss invigda MEN i samma undersökning jag hänvisar till i mitt första inlägg så tog jag även reda på hur många som känner till begreppet socialt entreprenörskap. 17% av folket har hört ordet men bara 2 % av dessa visste vad det står för och betyder. Det vill säga 0,4 % av rikssnittet är riktigt bekant med begreppet. Jag tror att för att få största möjliga förändring så måste vi få med oss alla sektorer och den breda allmänheten. Då måste vi prata så att alla kan delta.

  Playing for Change har fått in över 644 ansökningar från människor som har briljanta idéer på nya, innovativa lekfulla lösningar för att göra Sverige bättre för barn och unga. Dessa personer står själva men tror på sin idé. Jag ser med spänning framemot att dessa idér ska växa till nya verksamheter som kan locka nytt engagemang och bredda den idag rätt begränsade ideella världen.

  

   

   

  Sara Damber
  Verksamhetschef på Hugo Stenbecks Stiftelse och ansvarig för Playing for Change

  Permalänk | Kommentera (1)

  • Dela ut:
  • 
  • 
• Idédebatt - bloggen för det civila samhället 9 Feb 2010

  Alla tjänar på den idéburna sektorns oberoende roll som opinionsbildare

  Sara Damber tar till stora ord när hon beskriver sin vision om det sociala entreprenörskapets decennium samtidigt som hon kritiserar den ideella sektorn, som hon anser bidrar till att det finns en motsättning mellan att arbeta för ett bättre samhälle och att tjäna pengar.

  Sara tycker att förändringsarbete ska syfta till hållbar utveckling av samhället på alla plan och ställer det i motsats till den ideella sektorns kortsiktiga bidragsjakt för att hitta finansiärer för sitt arbete.

  Utifrån mina erfarenheter av att arbeta inom ”välfärdssektorn” sen slutet av 1970 talet både som offentliganställd fram till början av 1990 talet, social entreprenör hela -90 talet och nu under 2000 talet som anställd inom Individuell Människohjälp tycker jag att Sara förenklar problematiken. Dessutom vill jag hellre kalla sektorn för den idéburna sektorn eftersom det här är en arena där den enskilda människans idéer kan bli verklighet och få stöd.

  Att det går åt för mycket tid att söka bidrag till verksamheter inom den civila sektorn är jag väl medveten om. Så långt är Sara Damber och jag överens. Det är en viktig uppgift för alla som jobbar inom den ideburna sektorn att arbeta för enklare regler och mer basstöd till verksamheter istället för riktade bidrag.

  Alla parter och med det menar jag politiska partier, näringsliv och offentlig sektor borde tjäna på att stärka vår sektors självständiga och oberoende roll som röstbärare och opinionsbildare. Många av de komponenter som behövs för ett bra liv kan vår sektor bidra med. För vad vore livet utan kultur, idrott och socialt engagerade medmänniskor?

  Även om jag ser vår viktigaste roll inom den idéburna sektorn som producent av engagemang, så hoppas jag att vi i framtiden skall få möjlighet att delta i upphandlingar kring välfärdstjänster och att kommuner och landsting medvetet arbetar för att skriva upphandlingsunderlag som möjliggör för vår sektor med dess mångfald att delta.

  Att arbeta ideellt skiljer sig naturligtvis från att arbeta som anställd. För mig innebär frivilliga insatser att det skapas ett mervärde för välfärden genom engagerade volontärer. För de som är brukare av välfärdstjänster innebär det samspel och möten med människor. I bästa fall blir det ett sätt att överföra kunskap mellan olika grupper i samhället och leder när det fungerar som bäst, till att skapa en ömsesidig förståelse och respekt mellan människor. Mötena kan också ses som en träning i att praktisera demokratiska spelregler för alla inblandade.

  Mina egna erfarenheter från 1990-talet är i grunden positiva i de möjligheter som gavs för engagerade personer att åta sig uppdrag som entreprenörer inom skola, barnomsorg och vård och omsorgssektorn. Inledningsvis fick många engagerade, tidigare offentliganställda, möjlighet att förverkliga sina idéer. Med facit i hand finns det naturligtvis fortfarande kvar många entreprenörer men stora delar av verksamheterna bedrivs idag inom ramen för stora bolag, en del av dem börsnoterade. Så klart finns det bra företag, men visionen om småskalighet och entreprenörsdriven verksamhet är långt borta.

  Min gissning är att vår sektor mycket snabbt kan gå samma väg och då tror jag att vår sektors roll att bidra till förståelse och respekt mellan människor snabbt kommer att devalveras.

  

   

  Kjell Jonsson

  Biträdande Generalsekreterare

  Individuell Människohjälp

  www.manniskohjalp.se

  Permalänk | Kommentera (2)

  • Dela ut:
  • 
  • 
• Idédebatt - bloggen för det civila samhället 8 Feb 2010

  Den ideella sektorns dåliga självbild

   I mitt arbete har jag kommit i kontakt med många ideella organisationer och individer som upplever sig leva avskärmade från de två andra sektorerna i samhället: näringslivet och det offentliga.

  Självbilden upplevs som att ”men inte kan väl vi sälja någonting av intresse till näringslivet? Inte kan väl lilla jag och min kunskap vara av intresse och dessutom vet jag inte hur man gör- hur kontaktar man näringslivet? De verkar leva i en annan värld och pratar ett annat språk…”. Sedan kan du lägga på det moraliska: att tjäna pengar på att göra någonting bra för samhället är det moraliskt och etiskt ok? Jag tycker inte det ska behöva finnas ett motsatsförhållande mellan dessa! Jag är nyfiken på hur ni upplever det?

   I det svenska samhället finns det fortfarande en stark sektoriell tillhörighet och när jag och Carlos Rojas Samhällsentreprenörer (CRS) träffade några kulturaktörer i Malmö för att inspirera dem till att sälja en del av  sin kunskap och metoder till näringslivet var barriären mellan det ideella och näringslivet påtaglig.

  Den ideella verksamheten ser oftast behoven och problemen i samhället vilket näringslivet kan ha svårt att se. Däremot kan näringslivet effektivisera processerna och målstyrningen genom sitt vinstintresse- något som den ideella sektorn kan lära sig av. Kombinerar du dessa två har du helt plötsligt en verksamhet som både kan bygga upp sin grundläggande verksamhet på projektstöd och som samtidigt kan jobba långsiktigt med ekonomiska resurser som kommer från en kommersiell del t.ex. genom försäljning av utbildningar till näringslivet. Den kortsiktiga cykeln som beroendet av projektsstödsansökningar ger upphov till och som är verksamhetsledarens ständiga huvudbry kan till viss del brytas genom att tillåta fler alternativ än kommunala och offentliga medel.

  Sara Damber skriver här att hon vill skrota begreppet ideell organisation och istället använda ordet socialt entreprenörskap och jag håller med henne så länge socialt entreprenörskap handlar om att inte bara tänka bidragspengar utan också affär. Det sociala entreprenörskapet lyfter det sektorsöverskridande samarbetet och tillåter innovativa och kreativa metoder att kombinera affär och samhällsnytta – en win-win situation mellan det värdeskapande arbetet och vinst. Dock tror jag inte att de ideella organisationerna helt kommer att försvinna i framtiden- de kommer snarare att samexistera   med ett allt ökande antal sociala entreprenörer.

   Jag  jobbar just nu bl.a. med att matcha CSR-ansvariga och sociala entreprenörer för att få till samarbetsprojekt dem emellan för att utveckla företagets hållbara affärer/ CSR-arbete och för att få den sociala entreprenörens tjänster att nå marknaden. Den sociale entreprenören här kan lika väl vara en ideell förening som också till viss del vill sälja tjänster till näringslivet för att bredda sina ekonomiska resurser. Är det kontroversiellt tycker ni?

   

   

  Jessica Dymén

   Konsult och rådgivare med fokus på socialt entreprenörskap.

  Permalänk | Kommentera (2)

  • Dela ut:
  • 
  • 
• Idédebatt - bloggen för det civila samhället 5 Feb 2010

  Engagemang handlar om mer än så

  Damber skriver att vi behöver fler sociala entreprenörer och färre ideella organisationer. Det var länge sedan jag upprörts så över någon som egentligen har helt rätt, men så fel.

   Hon menar att ideella organisationer har en negativ klang och att idealitet och frivilligt arbete är en förlegad del av socialt arbete. Jag skulle vilja påstå att detta vore ödesdigert för samhället, för demokratin och för medborgarnas hälsa i stort.

  Vi behöver få känna tillhörighet till sociala sammanhang, vi behöver få utlopp för vår vilja att hjälpa varandra och bidra till ett bättre samhälle. Några exempel på vetenskapliga studier är Robert Putnams den fungerande demokratin där han menar att föreningsverksamhet är grunder till socialt kapital vilket gör att en människa klarar sig i samhället, det är också det som gör att tilliten till demokratin finns, som gör att vi tror på att vi kan fatta beslut tillsammans. Att vi kan åstadkomma något tillsammans.

  En annan studie är Eva Jeppson Grassmans för andra och för mig, en utmärkt intervjustudie kring fenomenet att det frivilliga arbetet både stärker den som är i behov av den och den som utför den. I stort sätt allt publicerat av Enheten för forskning av det civila samhället på Ersta sköndals högskola kan tas upp som resurser. Det ideella, det frivilliga, det oavlönade har ett värde i sig. Ytterligare en mycket bra skrift är Karl Palmås den barmhärtiga entreprenören. Det är också värt att nämna att när Kairos Future gör undersökningar om vad som kommer vara viktigt för unga i framtiden är den inte en enhetlig trend som syns, det är 18 möjliga scenarion, som alla är tänkbara, motstridiga och kompletterande. Att uttala sig om hur framtiden kommer att se ut är svårt.

  Jag ställer mig också samma fråga som Leopold, varför står de i motsättning? Vad är det som gör att de inte kan komplettera varandra? Vissa verksamheter, som skolinformation, återvinning av papper med mera är bra att göra vinstdrivande. Andra, t.ex. hembesök, häktesbesök, verksamheter för asylsökande, för rättvis handel, mot mobbing med mera behöver göras trots att ingen vill betala för det. Oavsett om man kan skapa medel för dem. För det är viktigt att minnas att de allra flesta ideella organisationer har mycket små budgetar. Ofta handlar det om bussbiljetter och fikabröd.

  Damber skriver också att man ska ta nytänkandet från företagen. Detta är en myt, det är en vanföreställning och en tragedi att vi tror att de nya idéerna i ideell sektor kommer utifrån, från företagen, med en helt annan logik, med vinst som syfte, med kund som målgrupp och marknad som redskap. Det är en kapitulation då vår historia av föreningsverksamhet är bland de längsta i världen. Det är inom ideell sektor vi kommer att få ny energi, det är i varandra som organisationer vi ska söka stöd. Inte i amerikanska modeller för företagande utvecklade av ekonomer.

  Jag vill se många fler sociala entreprenörer, fler sociala företag, fler public interestbolag, mer koalitioner mellan kommuner och föreningar och många, många fler ideella föreningar. Det är tillsammans vi gör skillnad, inte i konkurrens med varandra!

  

   

  Mattias Flising

  Permalänk | Kommentera (1)

  • Dela ut:
  • 
  • 
• Idédebatt - bloggen för det civila samhället 3 Feb 2010

  Bakom varje framgångsrik ideell organisation står en social entreprenör

  Sara Damber efterlyser fler sociala entreprenörer, men inte fler ideella organisationer. Hon säger sig dessutom tro att vi just gått in i det sociala entreprenörskapets decennium.

   Det är märkligt, tycker jag, att på detta sätt ställa två begrepp mot varandra som i alla tider varit två sidor av samma mynt. Det är också märkligt att se det sociala entreprenörskapet som något nytt. I själva verket finns det minst en social entreprenör bakom varje framgångsrik förening eller stiftelse i landet. De hundra åren från mitten av 1800-talet skulle kunna kallas det sociala entreprenörskapets sekel – då startades de folkrörelser och andra organisationer som format dagens välfärdssamhälle.

   Sociala entreprenörer har alltid funnits. Det är personer som brinner för en idé eller vision om hur samhället ska bli bättre för alla eller för vissa grupper. På min hemsida presenterar jag två bra exempel: Andreas And och Henry Dunant.

   I det flesta fall går det inte att slå mynt av den här typen av idéer och visioner. De kan inte genomföras som vinstgivande företag, utan endast som föreningar eller stiftelser, eller med skattemedel. Det som hittills varit vanligt är att de ideella organisationerna fungerat som pionjärer. De har funnit behoven och testat lösningar. Sedan har stat och kommun tagit över.

   De sociala entreprenörer som lyckats väl är de som förstått den ideella logiken. De, eller i vart fall den ledning de ingått i, har vetat hur man mobiliserar och organiserar medlemmar o.s.v.  Vad en social entreprenör i första hand måste bemästra är därför inte företagstänk, utan den ideella logiken.

   Det typiska för sociala entreprenörer är att de inte agerar ensamma, de ingår i en kollektiv ansträngning. De tar inte patent på sin idé, försöker inte skydda den, tvärt om sprider de den vitt. Det är bl.a. därför vi efteråt så sällan känner deras namn.

  

   

  Christer Leopold

  Voluntarius – Ideella Strategier

  Hemsida: www.voluntarius.com

  Blogg: Ideella Sektorn

  Permalänk | Kommentera

  • Dela ut:
  • 
  • 
• Idédebatt - bloggen för det civila samhället 1 Feb 2010

  Vi behöver fler sociala entreprenörer – inte fler ideella organisationer

  Vem har störst möjlighet att förändra världen? Enligt svenska folket är det i första hand du och jag som individer som sitter på den makten. Ungefär lika många svarar att det är företagen. Längre ned på listan kommer politiker, och ytterligare en bra bit därefter kommer ideella organisationer.

  Resultatet kommer från en riksrepresentativ undersökning som vi låtit genomföra inom ramen för satsningen ”Playing for change”. Det kan ju ses som en aning nedslående för en person som jag som har ägnat mer än halva mitt liv med att bygga upp en så kallad ideell organisation, med syftet att just verka för ett bättre samhälle (mer specifikt mot mobbning). Men jag tror också att bilden av de ”ideella organisationerna” och deras kraft hänger ihop med själva begreppet, som jag menar är rätt intetsägande och leder tankarna fel.

   Enligt SAOL betyder ideell ”grundad på el. syftande till högre, andliga värden”. I mer daglig svenska betyder det i allmänhet oavlönad – att arbeta ideellt innebär att arbeta gratis. I mina ögon är de här begreppen kopplade till en förlegad föreställning om det finns en motsättning mellan att arbeta för ett bättre samhälle och att tjäna pengar.

  Sedan jag 1996 startade Friends har organisationen växt från ett enmansprojekt till 40 anställda på 5 orter och en omsättning på 24 miljoner. Det har inte varit enkelt, och vi har fått en del kritik bland annat för att vi har satsat mycket på annonsering, varumärkesbyggande och annat som traditionellt kopplas samman med den kommersiella världen snarare än den ideella. Men jag har aldrig behövt kompromissa med min grundidé. Och för mig har det varit en självklart att hela tiden sträva efter att växa – för att få större möjligheter att göra skillnad. Min vision har aldrig varit att verksamheten ska drivas på helt ideell grund, utan av avlönade och professionella yrkeskvinnor och – män.

   Målet för allt förändringsarbete bör vara hållbar utveckling av samhället på olika plan. Och hållbart förändringsarbete underlättas genom affärsmässighet – att människor kan leva på sitt arbete och att det finns en strävan efter egengenererad tillväxt. Motsatsen är den osäkra och kortsiktiga bidragsjakt som präglar en stor del av den ”ideella” sektorn idag.

   Jag anser därför att vi behöver uppdatera synsättet på hur man kan arbeta för att förändra samhället. Vi behöver bana väg för nya eldsjälar och entreprenörer som kombinerar det bästa från offentlig och ideell sektor – samhällsansvar, engagemang och kunskap  – med nytänkande och affärsfokus från näringslivet. Ett logiskt steg på vägen är att vi skrotar begreppet ideell organisation som vedertaget samlingsbegrepp på organisationer som arbetar för ett bättre samhälle.

   Ett begrepp som ger en betydligt bättre bild av mitt sätt att se på förändringsarbete är socialt entreprenörskap. Vi behöver inte fler ideella organisationer – vi behöver fler sociala entreprenörer. Det sociala entreprenörskapet kan liksom allt entreprenörskap innefatta oavlönat arbete. Men det är inte kärnan.

   Det här skiftet är redan på gång, och jag tror stenhårt på att det decennium vi just har gått in i blir det sociala entreprenörskapets decennium. På flera håll syns exempel på innovativa initiativ som springer upp i gränslandet mellan offentligt, ideellt och kommersiellt.

   I den undersökning som vi genomfört uppger nästan varannan svensk – 47 procent – att han eller hon har en idé som skulle kunna bidra till att göra samhället bättre. Det betyder alltså att flera miljoner svenskar går omkring med oförlösta idéer om hur de kan bidra till ett bättre samhälle! Miljontals potentiella sociala entreprenörer med andra ord.

  

   

  Sara Damber

  Verksamhetschef på Hugo Stenbecks Stiftelse och ansvarig för Playing for Change

  Permalänk | Kommentera (4)

  • Dela ut:
  • 
  • 
• Idédebatt - bloggen för det civila samhället 20 Jan 2010

  Nätdemokrati bland spelföreningar

  Nya tider, ny teknik leder till nya beteenden och nya sätt att mötas. För den unga generationen i Sverige och Europa är Internet en självklar del av livet där det finns vänner, glädje, kärlek, ilska, konst, känslor, läxor, spel och ett ständigt lärande. Denna unga generation kan och vill använda Internet till sådant som äldre generationer inte haft en tanke på att digitalisera.

  Genom den framväxande e-sporten har spelhobbyförbundet Sverok under det senaste årtiondet kommit att bli det ungdomsförbund som samlar flest medlemmar i nätbaserade föreningar – föreningar vars verksamhet helt eller till största delen äger rum på nätet.

  Bra demokratiskolning sker genom att ungdomar själva får uppleva och utöva demokrati och därigenom utvecklar en positiv relation till den. Unga människor möter idag demokratin främst i skolan och senare genom allmänna val. Båda dessa är abstrakta situationer där det är svårt att se effekten av ett aktivt deltagande. Det är viktigt för respekten och tron på demokratin att ungdomar får uppleva praktisk demokrati, där deras deltagande och engagemang ger konkreta resultat, där de får prova på att inneha förtroendeuppdrag och får se hur mekanismerna fungerar i verkligheten. Sedan sitt grundande för mer än 20 år sedan har Sverok stått ut i mängden när det gäller medlemsinflytande och praktisk demokrati, det ska vara så enkelt som möjligt att starta och driva en förening, ungdomar ska klara det själva utan vuxnas inblandning.

  Detta förhållningssätt ställdes på nya prov i den snabba utvecklingen av nätbaserade föreningar i början av 2000-talet. Föreningar vars medlemstal kan växa mycket snabbt och detta utan att medlemmarna träffas fysiskt kräver verktyg för att hantera ett demokratiskt samtal på nätet, rutiner för bibehållen öppenhet och insyn, möjlighet att hålla årsmöten på distans och mycket annat. Den formella demokratin, årsmöten, stadgar etc. kan i en nätbaserad förening skötas på samma sätt som i en traditionell förening men då blir demokratin ofta lidande då kanske bara en handfull av föreningarnas tusentals anslutna ungdomar kan närvara fysiskt. Lösningarna hittills har bland annat varit att hålla årsmöten i forum eller chattprogram.

  Även inom Sverok fanns det tveksamheter inför den snabba utvecklingen och allt nytt som kom med den. Något de aktiva i Sverok snart insåg i arbetet var att de nätbaserade föreningarna inte bara skiljer sig i fråga om verksamhet och organisering utan också i att man samlar helt nya grupper av medlemmar. Från att tidigare ha engagerat medlemmar som i hög grad haft med sig traditionell föreningsvana i bagaget så uppstod nu situationer kring medlemmar som helt saknade referenser till föreningsdemokrati och som använde sig av helt andra begrepp. Vi stod inför utmaningen att ta tillvara på möjligheten att introducera föreningsformen i denna grupp.

  Under 2007 initierade Sverok projektet Nätkraft som började med att samla de nya nätföreningarna för utbildning och erfarenhetsutbyte samt tog fram en särskild guidebok till deras styrelser. Nätkraft formulerade också nya interna rutiner för att Sverok på förbundsnivå bättre skulle kunna granska hur väl föreningarnas interndemokrati fungerar och nya stödformer för att komma tillrätta med eventuella upptäckta brister. Inför den sista fasen i projektet har Allmänna Arvsfonden nyligen beslutat att finansiera utvecklingen och spridningen av programvara för att hålla årsmöten och andra möten online. De årsmöten som idag hålls över webben använder sig av verktyg som inte är tillräckligt enkla, demokratiska, inspirerande eller självförklarande.

  De nya nätbaserade föreningarna har samma behov av den traditionella föreningsformen men behöver nya moderna verktyg för att kunna använda sig av den.

  David Gustavsson, förbundsordförande
  Sverok

  Permalänk | Kommentera (2)

  • Dela ut:
  • 
  • 
• Idédebatt - bloggen för det civila samhället 21 Dec 2009

  Nu tar vi lite ledigt

  Nu tar vi lite ledigt under jul- och nyårshelgerna. Vi är tillbaka i mitten av januari. Vi vill tacka för ett bra första halvår med bloggen och för alla kommentarer och framförallt inlägg. Har ni något på lager som ni vill få framfört via bloggen så skriv ett inlägg och skicka det till info@sektor3.se

  Ha det gott – På återseende!

  Permalänk | Kommentera

  • Dela ut:
  • 
  •