Är en whistleblower en hjälte?

Inom alla företag och organisationer finns det fel och brister. För de allra flesta av dessa så är dessa brister hanterbara och kan lösas genom samtal, möten, diskussioner och förändringar. I vissa fall dock så handlar det om väl implementerade mönster som blivit en del av kulturen. Även om det handlar om olagliga saker, ekonomiska oegentligheter eller där personalen behandlas illa av sina överordnade så finns det en tystnadskultur som ger tillåtelse för detta att fortsätta. Där kan en whistleblower vara räddaren.

En whistleblower är en person som slår larm och som sätter problemet i strålkastarljuset. Tyvärr så innebär detta ofta att personen i fråga blir lite av en persona non grata inom företaget och bland sina kollegor. Handlar det dessutom om en whistleblower på en högre nivå - tänk Edward Snowden, Bradley Manning eller den kända pseudonymen Deep Throat (som avslöjade Watergate-skandalen) - så finns det dessutom en uppenbar hotbild.

Det kan definitivt vara farligt att slå larm och sett till både Snowden och Manning så har båda dessa råkat illa ut. Snowden lever i exil i Ryssland medan Manning återigen riskerar fängelse för förräderi.

Ska man definiera en whistleblower så är det svårt att inte använda termer som att personen är rakryggad, handlar med patos eller till och med är en ren hjälte. Frågan är - med tanke på vad man riskerar med att blåsa i visselpipan - om det är värt det?

Är det inte enklare att vissla lite förstrött för sig själv, se mellan fingrarna och låta allting fortlöpa som det alltid har gjort? Ser man saken ur det perspektivet så kan man också ställa sig frågan om hur någonting, någonsin, ska förändras?

Idag finns externa system för en whistleblower

Det finns problem med att våga blåsa i visselpipan. Man riskerar sitt jobb, man riskerar sitt rykte och man sätter vänskaper på spel. Därför så har man idag också tagit fram system som ska underlätta för en person att slå larm och våga bli en whistleblower.

Företag implementerar externa system för whistleblowing som gör att de anställda kan slå larm om olika oegentligheter utan att behöva lämna uppgifter som kan spåras. Larmen når ett externt företag vars utbildade säkerhetspersonal gör en bedömning om relevans och som därefter startar en utredning om frågan.

Genom detta system garanteras man anonymitet och man kan agera utan att riskera utfrysning, uthängning eller att bli av med sitt arbete. Det är ett steg i rätt riktning. Som sagt: företag har problem, fel och brister som ibland kan vara en sådan stor del av företagets kultur att de passerar utan notis.Genom ett externt system för whistleblowers så kan man också förändra. Det behöver inte innebära en förändring till det sämre. Tvärtom.

Seriösa företag använder systemet

Som företag bör man implementera ett system som möjliggör whistleblowing. Varför? Av den enkla anledningen att det visar på en seriositet och på att man tar allvarligt på oegentligheter - oavsett vilken skrud dessa är klädda i.

Det inger ett förtroende hos de anställda som vet att de kan larma om missförhållanden under anonymitetens mantel, det ger en trovärdighet utåt - mot affärspartners, investerare och konkurrenter - och det ger, kanske framförallt, en chans att kunna agera på ett tidigt stadie och innan ett problem förvandlats till en del av företagets kultur.

En whistleblower är en potentiell hjälte - men vem skyddar denne? Ett externt system är lösningen.

Läs mer här.

10 Feb 2020

På Den Tredje Sektorn skriver vi om politik och samhällsutveckling samt hur ideella organisationer är viktiga för att vissa delar av samhället skall fungera.

När man talar om den tredje sektorn brukar man syfta till det frivilliga arbete som utförs i olika former av ideella organisationer. Man talar även om den "informella sektorn". Många funktioner som borde vara statens ansvar sköts av frivilliga aktörer. Det kan exempelvis handla om hjälp åt hemlösa, stöd åt sjuka och andra typer av verksamhet som hjälper marginaliserade grupper i samhället.

Uttrycket skapades ursprungligen för att beskriva de informella ekonomier som finns i utvecklingsländer. Det är vanligt att se parallella samhällen utanför den gängse ekonomin och det ordinarie välfärdssystemet, ofta för att ett sådant har grova brister eller helt saknas. Människor bygger alltså upp de funktioner som de behöver på egen hand.

Huruvida det är bra eller dåligt kan alltså diskuteras, men att det i dagens samhälle fungerar på det viset är ett enkelt faktum.

Här i bloggen kommer vi att skriva om olika aktuella teman kopplade till detta samt andra ämnen kopplade till samhällsutveckling och dagens politiska läge.